Det är plötsligt så himla fullt i mitt huvud igen och jag lovar mig själv att jag ska börja skriva dagbok igen, för hand. Men jag har inte en tillräckligt stor väska, eller framförallt har jag inte en väska jag bär med mig överallt varje dag så det jag tänker hinner svalna innan jag är hemma och att skriva anteckningar i ifånen är inte samma sak.
Så med huvudet bubblande av iakttagelser och funderingar och undringar och romantiska tillrättalägganden och neurotiska tavlor av verkligheten gör jag det igen. För det spelar konstigt nog roll att nån läser vad jag skriver.
Det handlar som vanligt om vad jag sa, vad jag ville säga och hur jag sa det. Välkommen tillbaka!
